Träning

Jag kan inte förstå varför det ska vara så galet tråkigt att träna? Och hur lätt det är att hitta på ursäkter för att slippa.

Jag hade tänkt börja springa nu när vi är på landet. Men känner att kag är i för dålig kondition så det har blivit raska promenader istället. Nackdelen med promenader är ju att om man vill ta en längre promenad, säg en mil, så tar det ju lite tid. Och med vårt fantastiska väder så blir det svårt att hinna med mellan skurarna… Och jag är lite kinkig men jag gillar inte att motionera i regnjacka. 

Hittills har det på de 5 dagar vi varit här blivit två 3,5 km promenader, en milsrunda, 700 meter simning och ett sprintlopp a 5-600 meter.

Kanske ändå får räknas som godkänt?

Nordtorp

Semester! Tre långs sköna veckor på landet. Njuta av fint sommarväder, bad, glass och härliga utflykter. 

Nå ja. Glass och utflykter funkar ju. Vädret i år blir ingen klok på, kallt är det i vart fall. Och med det faller badet. Nåt dopp kanske, men inga långa lata dagar på stranden i snålblåst och sjutton grader. 

Så vi kör på utflykter istället. Badhuset i skara, fika i Rådhuscafeet, jordgubbsplockning i Råda. Idag står Läckö slott på agendan och på söndag far vi till goda vänner vid kusten för trevligt umgänge. 

Det går ingen nöd på oss helt enkelt!

   
    
   

Rundtur

Med det här knasiga sommarvädret så får man försöka hitta på andra saker att göra än att bada. 

I onsdags tog vi sällskap av Mokar och C och åkte på en utflykt i ångans tecken.

Först åkte vi till Taxinge slott och parkerade bilen. Vid taxinge finns en museijärnväg som vi hoppade på och tuffade till Mariefred.

   
 Väl i Mariefred åt vi lite lunch. 

Efter lunchen öppnade sig himlen och de utlovade skurarna visade sig bli en ända en och en halvtimme lång skur. Så vi kikade i hembygdsmuseet och i kyrkan innan vi gick ner till ångbåtsbryggan. 

  
S/S Mariefred tog oss sen tillbaka till Taxinge slott. Där hade jag tänkt mig fika med deras omtalade kakbuffe. Men kön var galet lång så vi åt glass istället.
På eftermiddagen blev det fint väder så efter lite lek i parken så badade tjejerna sen somnade två av tre i bilen på vägen hem.

Saftkokeri

Husmorsandan föll på imorse så före frukost hann jag koka en sats saft.  

 Vi har hutlösa mängder rabarber på tomten, och jag undrar varje år vad jag ska göra med dem. För ett par år sen började vi göra rabarberchuntey.  I år gjorde jag på 1 kg rabarber och efter jag hade plockat av till det och givit bort fem stora stjälkar så såg vårt ena rabarberbestånd ut så här 

 Redan förra året pratade jag om rabarber och jordgubbssaft, men då fick vi inga jordgubbar så det blev aldrig av. 

Vi har inte fått så mycket jordgubbar i år heller, men i går köpte jag helt sonika två liter, så i morse blev det saftkokning.

Jag använde ett recept från Leila Lindholm som ni hittar här. Jag tycker det blev gott återstår att se vad tjejerna tycker.

Mamma pappa barn

Lilla L’s favoritlek just nu är mamma -pappa -barn. Med alla husets sjuhundrafemtitolv dockor. Och storasystrarna förstås. Även om jag vet att det kommer sluta i krig, så är det ganska mysigt att sitta på nedervåningen och höra dem leka där uppe. De föds tvillingar och matas bebisar och gås till dagis och ropas på mamma hej vilt. 

Mysigt att de hittat en lek som alla tre kan vara med i.

Lilla L har en docka som fått på sig en blå tröja, tröjan är så stor att den blir en klänning. Den här dockan är av någon anledning döpt till pappa-dockan. Den är en klar favorit och släpas med så fort möjlighet ges. Och i leken är det tydligt uttalat att Lilla L är mamma till pappa-dockan… Kan inte låta bli att fundera på om hon då är farmor till någon annan docka…

Kontinuitet

Tänk att det är så svårt att få någon kontinuitet på bloggandet. Nånting händer ju varje dag så det vore ju inte så svårt att plita ner ett par meningar, men det verkar dödsdömt.

Ska försöka ge bloggen en sista chans. Om det inte blir någon ordning under hösten får jag nog bara inse mig besegrad av tidsråttan…

Elektroniken, närvaron och hyckleriet

Jag måste bekänna en sak. 

Jag har ett beroende .

Jag är lite lätt beroende av min telefon. 

En gång för länge länge sen i tidernas begynnelse så tillhörde jag dem som tyckte att det där med smartphone var värdelöst, en telefon ska man ringa och möjligen skicka sms med. 

Undrar när förändringen kom, om det gick över en natt eller om det smög sig på?

En gång för länge länge sen i tidernas begynnelse satt jag på tunnelbanan och fascinerades över hur folk var uppslukade av sina mobiler… Sån skulle jag aldrig bli!

En gång för länge sen kunde jag alla viktiga telefonnummer i huvudet, visste när alla mina vänner fyllde år, skrev alla saker jag skulle göra i en almanacka med färgglada pennor. 

En gång för länge sen behövde jag inte ett alarm för att komma ihåg att ta med viktiga saker.

En gång för länge ringde jag till mina vänner för att få veta hur de mådde och vad de gjort den senaste tiden. 

En gång för länge sen skulle jag inte drömt om att ödsla ett dyrbart kort av mina 24 möjliga på att fota när jag bakat bröd. 

En gång för länge sen hade jag inget behov av att visa bekanta och obekanta alla mina åsikter om allt. 

En gång för länge sen i tidernas begynnelse var alla jag träffade viktigare än telefonen och alla jag träffade var närvarande i vårt möte. 

När skedde förändringen? 

Hemma hos oss försöker vi ibland vara restriktiva med barnens skärmtid. 

Hemma hos oss pratar vi ibland om hur barn idag blir servade med färdiga lösningar, med leksaker specialanpassade för varje typ av lek, med spel och film för varje vaken stund. Vi pratar om oron för att de inte ska ha egen fantasi och det jobbiga i att barn inte tycks kunna ha tråkigt idag. 

Hemma hos oss orerar vi ibland över avsaknaden av närvaro hos våra medmänniskor. 

Hemma hos oss funderar vi ibland över det svåra att nyansera det skrivna ordet i mail och sms. Vi hävdar bestämt att risken med smileygubbarna är att de missförstås. 

Trots dessa samtal och funderingar är vi rätt lika alla andra.

Barnen tittar på tv både morgon och kväll och ibland används ipads eller tv-spel som barnvakt. Vi har videoskärmar i bilen för att hålla tristessen borta. Och visst händer det att vi sitter i parken medan barnen leker och kollar mail eller Facebook. Och ofta känns det både snabbare, effektivare och enklare att skicka ett sms än att ringa.

Just här och nu önskar jag den här utvecklingen dit pepparn växer. 

Men jag vet inte hur man kommer ur det.

Fisksås

Matfantasin tryter… Å vad jag önskar jag hade ork till att laga härliga middagar varje dag. Och å vad jag önskar jag hade en familj som skulle uppskatta det. Och å vad jag önskar sagda familj nån gång självmant kunde visa uppskattning för den mat jag trots allt trollar fram…. 

Men men …

Igår blev det en stående favorit. Fish and chips. Dvs ICAs fiskpanetter och potatisklyftor. Till mig och F gjorde jag en enkel sås. En variant på remoulad. God om jag får säga det själv. Maken åt, men lämnade som vanligt inget omdöme.

Enkel remouladliknande sås.

2 msk majonnäs

1-1/2 dl crem fraish

10 skivor saltgurka

3 tsk curry (man kan byta kryddning om man vill, blir gott med bara lite vitpeppar, eller med cayennpeppar också)

Hacka gurkan och blanda ihop alla ingredienser…. Klart!

Ute blåser sommarvind…

eller? Det ända som är annorlunda än vilken oktoberdag som helst är att fruktträden blommar. 

Åh vad jag längar efter lite värme. Jag kan till och med nöja mig med småregn bara det blir varmt! Men 6-7 grader i mitten på maj det gör mig deprimerad… 

Hoppas det vänder snart!

Tiden går så fort!!!!

jag hinner knappt med allt det där vanliga, jobb, skola, jaga barn, tvätta, städa…. 

Det var ju långhelg nu i helgen. Och Ellinor fyllde fem. Så kalas blev det och lite hemmapyssel (läs städning). Med det här fantastiska (eller katastrofala) vädret som varit så blev det inte så mycket bevänt med uteaktiviteterna, men vi har haft en mysig helg ändå…. Och just det, vi for till Uppsala och köpte ny bil också… Tokigt det kan bli. Men mer om det senare.

Annars rullar livet på, som vanligt så hänger jag inte riktigt med. Allt går så snabbt. Lilla Visan blir kavatare för var dag och min stora tjej har bara tre veckor kvar innan sommarfritids och sen börjar hon i 1:an. E fyllde som sagt fem i helgen och jag själv lyckades visst bli 35 för en månad sen. Vad hände? Alldeles nyss var jag ju knappt 20 år och nykär! Tänk om någon kunde komma på hur man stannar tiden! 

(Om det är nån som undrar så är jag fortfarande kär! I samma karl! Trots att det gått femton år!)